Sagoland lindat i taggtråd
© FOTO: SCANPIX
Lördagskrönikan
Vart är jag på väg, vart är vi på väg?
Reser runt i norra Västafrika, pratar med folk, ser odlingar. Svårt att bromsa torkan.
Stora konstbevattningar finns, även där åsnan går runt i evighetsvandring forslas vatten upp ur stora djup, djupare för vart år.
Jag åker buss från Marrakech, Marocko, längs Atlasbergens utlöpare mot syd. Sitter intill sliten arab i ny brun kaftan, forskande blick, mustasch, ansiktet brynt av sol. Reslig muslim, har radbandet i handen, kring 40, typisk terrorist. Busstopp. Plötsligt kilar mannen av, inhandlar två varma bröd, inuti finskurna ägg och oliver. Den ena ger han mig. Tysta tuggar vi tillsammans, några frågor har jag ställt, svar tar tid.
Han är bonde med två åsnor, pekar ut genom fönstret, gammal man plöjer den röda jorden med sina åsnor.
Tunna små fåror. Han fortsätter: jag har några olivträd, en apelsinlund, idag har jag varit till stan, köpt utsäde, ska så imorrn tidigt. Torkan stort bekymmer.
Allvarligt ser han ut över landskapet. Fläckar av grönt annars rödbrunt vart man ser. Stora kaktusar blommar efter dikeskanten. Mandelträden blommar i rosavitt. En ensam sädesärla struttar oskyldigt kring i skuggan.
Odlingar i den värmländska Finnskogen ligger i sydväst för att ta tillvara solen, här tvärtom, man undviker solen genom att odla i nordost. Dock var det länge sen det odlades för avsalu i den svenska glesbygden.
Allt går att köpa på Konsum eller Ica. Året runt: grönsaker, frukt, mandariner som apelsiner. Känner mig, trots min tunna plånbok, rik som ett troll. Vi inom EU och dessa utanför, papperslösa som Manu Chao sjunger om i sin Clandestino.
Inhandlade Dala-Demokraten vid passage av Malung mot Afrika. En artikel belyste EU:s olagliga fiske i Västsahara, stort som halva Sverige, glest befolkat som Värmland, 280 tusen själar. Inget land i världen har erkänt Marockos anspråk på Västsahara. Ändå köper vi in fiskerätt från Marocko för miljoner euro. EU samarbetar med Marocko för att utnyttja deras naturresurser vilket är helt olagligt, helt galet.
Kung Mohammed VI sa i ett tal nyligen: den som kräver frihet för Västsahara är fiender till Marocko. Han utlyste klappjakt på de personer som stöder deras sak. Western Sahara Resource Watch kräver att EU omedelbart slutar att dela ut licenser till fartyg från EU-länder för fiske i Västsaharas vatten. Vilket jag tillstyrker till fullo.
Jag sitter i bussen och ser landskapet breda ut sig. Den blåa Atlantkusten rullar ut sig, havet kommer in som stora vita saltstoder, ett par hundra mil av fin sandstrand. Ser ingen som fiskar. Vitblå fiskebåtar ligger omkullvälta. Längs kusten finns ett av världens bästa fiskevatten, anses det. Fisken kan jag rekommendera, den som serverades vid alla dessa busstopp var mycket god, med oliver och färska dadlar. Utseende: mellan abborre och makrill med stora ögon.
Sover på billigt hotell i Tarfaya, det enda som finns längs denna långa kust. Staden kallades tidigare Cap Juby. Kring 20-talet fick flygaren/författaren Antointe de Saint-Exupery jobb som flygplatschef i Cap Juby. Hans flygningar över Sahara blev bland annat boken Den lille Prinsen, omtalad och berömd. För mig ser Sahara ut som baksidan på månen, en planet icke tillhörig jorden. Bussen rullar och rullar, vägen smal, asfalterad, knappast någon trafik, militärens fordon finns överallt.
Skylt varnar för kameler, nästa skylt: Halte Gendarmerie Royale. Passet måste fram igen; de vet precis var jag sitter i bussen, går direkt fram till mig, talar om vem jag är, och: var god följ med. För hundrade gången får jag fylla i samma formulär. Ibland artiga poliser, ibland fula i mun. Säger saker de inte tror jag anar. Elaka saker på sämsta trottoarslang.
Genom soldrivna slavsändare har ockupationsmakten koll:
bilar, bussar, kameler, getter.
Dakhla, staden mitt på Saharas västkust, ligger på en befäst halvö, från början spansk fästning: Villa Cisneros. Staden är mycket vacker med sin strandesplanad, ser ut som en svartahavsidyll modell Tjechov. Longitud 15 grader väst, lika med Akureyri, Island. Krogarna har spanska överst på matsedeln, sen franska och arabiska. Här är specialiten bläckfisk. Enligt vad jag erfarit skall fullt av delfiner lekt intill stränderna, nu har militärens patrullbåtar skrämt bort dem. Om inte militären fanns, är denna stad sagolik, dock kaserner, taggtråd, befästningar överallt. Polis och militär är på krigsstigen. Militärens fiender, nomaderna inne i detta ofruktbara land, finns bara till när sandstormarna viner eller i skydd av mörkret, gör en attack och försvinner. De livnär sig på get- och fåravel, deras olivlundar är krossade av Marockos armé.
Mitt på gränsen till Mauretanien duger inte mitt pass, anses det. Inresevisum, dess stämpel, inte bra. Jag ges övernattning i gränspolisens tält. Två nätter att slappna av i skuggan av gendarmeriet. Första kvällen, i månens sken, går jag ut i öknen bakom mitt tält för att ekologiskt bevattna kaktusar. Plötsligt skriker en polis: STOPP, STOPP, ta dina spår försiktigt tillbaka, vi har nyligen minerat runt om.
I den becksvarta natten lotsar jag mig in i mitt tält och vem hittar jag där? Jo, en blåsvart tuareg, osynlig, som sakta skrider runt med ett lerkrus fyllt av lysande rökelse. Han ler allvarligt: Just för att signa dig inför natten, på det att moskiterna ska ge dig ro. Till doften av mynta och öknens alla ljud, slocknar jag och myggen.
Ner genom Mauretanien får jag lift med senegalesisk fotbollspelare, vi är tre i baksätet på hans gamla röda Ford. En grabb från Mali, en annan från Tchad, och jag som är på väg till Timbuktu. Fotbollspelaren rattar ner radion; ropar till mig: Känner en riktig svensk: Zlatan Ibrahimovich, han är mycket bra.
(För övrigt anser jag att Svenska Turistföreningens nya årsbok är synnerligen upplysande. Den skildrar: ”vem är svensk? finns svenskar?” Borde ges ut till alla Sveriges högstadieelever. Hela boken i text/bild, en rak solar plexus mot Sverigedemokraterna.)
Skruvar upp musiken igen, Nahaw Douima sjunger: Kabako. Öknen ger oss alla hallucinationer, oaser av kärlek och solidaritet.
En lösning för alla Vänerkommunerna
Lördagskrönikan
(2010-03-13)
Om Vänerns vattenstånd stiger två tre meter, då blir det problem för många kommuner. Men jag vill bara påminna om att det är 45 meters skillnad mellan nivån på Vänern och havet. Och vattnet brukar rinna neråt. Det är ju så, skriver BERTIL RENSTRÖM, Skasås.
Läs mer...
Med mål i mun i Mali
Lördagskrönikan
(2010-03-06)
Tidigt arbetade jag mig runt Afrika som jungman på ett fartyg med styckegods.
Vi gled utför Atlantens blåa obstinata vågor, bunkrade olja på Kanarieöarna.
Läs mer...
Tack själv, doktor Todd
Lördagskrönikan
(2010-02-27)
”Tack”, säger doktor Todd, ”nu ordnar det sig. Vi kommer att få det mesta av den utrustning vi behöver.”
På väg ut från det informella mötet med Unicefs konsultläkare har han stannat till vid min arbetsplats vid ingången till det överbefolkade tält som är Unicefs provisoriska kontor på Haiti.
Läs mer...
Nu är jag förbannad
Lördagskrönikan
(2010-02-20)
Nu är det slut med de småtrevliga lördagskrönikorna signerade Pia Redin. Nu är jag förbannad. Jag är arg på Martina Haag som skrivit en mängd krönikor och kåserier där hon på ett finslipat charmigt sätt framställer sin besvärliga vardag utan att på något sätt tumma på etiketten. (Bilden: Martina Haag i en rad situationer.)
Läs mer...
Omvärldsanalys
Lördagskrönikan
(2010-02-13)
Ett av mina favoritprogram på P1 är ”Stil” för mode begriper jag mig inte på. En skådespelares eller en sångerskas kläder har ju numera, som ”Stil” påpekar, lika stort underhållningsvärde som deras artisteri på scenen!
Läs mer...
Direkt ur overkligheten
Lördagskrönikan
(2010-01-30)
Ibland når verkligheten in till mig.
Sent på kvällen, när alla fortfarande jobbar vid sina provisoriska skrivbord under en uppspänd tältduk, i skenet av pannlampor, och Stener ringer till ett av de i all hast etablerade mottagningscentren: ”En flicka, elva år gammal. Nej, hon har ingen familj kvar. Har ni plats för henne?”
Läs mer...
Hedra din far och mor, om du har orsak
Lördagskrönikan
(2010-01-23)
Jag lyssnar med stigande irritation på allt fler av mina jämnåriga vänner (60-talister) som skyller sina tillkortakommanden inom själslivet, arbetslivet och familjelivet, på sina gamla föräldrar.
Läs mer...
Vem definierar vad som pågår?
Lördagskrönikan
(2010-01-16)
Var är vi? Få se nu… myter och magi… asch, handlar inte allt jag skriver om myter och magi? Envist beställer jag den ena fantasyboken efter den andra och alla jag fastnar för uppges vara lämpliga för 12-15 år.
Läs mer...
Ugglor i mossen
Lördagskrönikan
(2010-01-09)
Tidig iskall morgon i norra Värmland tar jag fram en bunke, tappar upp varmt vatten, kör ner de nakna fötterna, häller på goddoftande grönsåpa, och plaskar. Jag har namnsdag idag.
Läs mer...
Ett Gott Nytt Ord!
Lördagskrönikan
(2010-01-02)
Doften överrumplade mig, stack sig vass in i näsan.
Läs mer...
God jul och Gott nytt år, varulvar och vampyrer!
Lördagskrönikan
(2009-12-24)
Det är klart att jag har läst Twilight-böckerna, alla fyra. Och sett båda filmerna, fattas bara annat. Jag är trots allt eskapist! Men det satt långt inne att vilja eskapera med vampyrer, stön, sådant tjafs nej tack.
Läs mer...
Tankar kring skogen
Lördagskrönikan
(2009-12-19)
Bland våra skogsträd är julgranen mest känd. Lyser upp vardagsrum, balkonger och torg. Ger dofter av skogsmark. Längsel efter ett förflutet när vi alla var småbrukare.
Läs mer...
Vem är rik och vem är fattig om tjugo år?
Lördagskrönikan
(2009-12-12)
”Smile!” uppmanar turisten och ler pedagogiskt, samtidigt som hon trycker in kameran i det lilla torgståndet så att den bara är någon decimeter från hans ansikte.
Läs mer...
Försök inte trespassa
Lördagskrönikan
(2009-11-28)
Efter fyra månader i USA har jag lärt mig en massa nya ord: afghan, DUI, DWL och ”tailgaiting” som innebär att man ligger och nosar framförvarande bil i baken (av ”tailgate” baklucka) och yes, trafiken utanför Wasilla är vansinnig.
Läs mer...
Koloniala folkmord
Lördagskrönikan
(2009-11-21)
Kom ihåg när jag angjorde Gdynia 1950. Vår gamla steambåt tog oss in i minsvept ränna.
Läs mer...
Får rökare och mulliga ha kvar jobbet?
Lördagskrönikan
(2009-11-14)
Stegräknare åt alla, betald startavgift till Vasaloppet och hjälp med att sluta röka eller gå ner i vikt.
Arbetsgivare som bryr sig om sina anställda underlättar för dem att röra på sig och ser till att de får tillgång till friskvård.
Det är fint. Motsatsen är förstås förskräcklig.
Läs mer...
Får man vänligen be om lite mer ”civility”?
Lördagskrönikan
(2009-10-30)
USA är en underlig blandning av vardagsartighet (”excuse me, sorry, excuse me”) och vardagshänsynslöshet, inte bara när det gäller att kamma hem profiter.
Läs mer...
En mongolsk afton
Lördagskrönikan
(2009-10-24)
Besökte under veckan Internationella Biblioteket, Stockholm. I skuggan av det stora Asplundska stadsbiblioteket på Sveavägen, ligger ett hus fyllt av flera tusen internationella böcker och tidningar. Fullt av folk, svarta, röda, gula, vita rör sig med främmande tungomål, en språkförbistring som biblioteket sakta löser upp med sitt hav av böcker. Ibland blir där tillställningar. En sådan besökte jag.
Läs mer...
Ensam är man ingen – det vet Torbjörn Bood
Lördagskrönikan
(2009-10-17)
Himlen pressade sig gråsvart neråt. Knappt fotoljus fast klockan var tio på förmiddagen, noterade jag när jag parkerade utanför kommunhuset, tillbaka i Grums för första gången på många år. Den klibbiga lukten från Gruvön var så påträngande att jag började fnissa.
Läs mer...
Hösten och människan
Lördagskrönikan
(2009-10-10)
För varje år som går, blir jag alltmer observant på naturens och årstidernas skiftningar. Det är något som kommer smygande med någon slags ålderns automatik. Jag minns att jag inte alls förstod vad min kollega Gun pratade om för tjugo år sedan, när hon gav uttryck för naturupplevelser hon varit med om vid stugan i Deje-trakten. Då var hon 40 och jag 20. Nu är jag 41 och har faktiskt skrivit följande:
Läs mer...
Kultur & Nöje
Krönikan: Jobb-tv och ångestens olika former
Nöje
Söndagskväll. Helgens sista timmar rinner iväg i ett fasansfullt tempo. Jobbet och vardagen står obarmhärtigt runt knuten och väntar. Ångesten börjar bulta så smått i magtrakten.
Läs mer...
Willy litar på fanklubben
Nöje
En efter en har de fått lämna Let’s dance och nu återstår bara tre. Claudia Galli, Mattias Andréasson och Willy Björkman är redo att kasta sig ut på dansgolvet och tävla om finalplatserna.
– Det känns nervöst, säger Claudia Galli.
Läs mer...
Det är bara att kapitulera
Böcker
I Vännerna löper Lars Jakobson linan ut och drar de i dag fullt logiska konsekvenserna av utvecklingen inom nanoteknologin och av den enorma tillväxt av datorkraft som skett de senaste 25 åren. VF:s recensent är golvad av författarens senaste roman.
Läs mer...
Hennes humor får plats i väskan
Kultur
Stora händelser i en liten bok är titeln.
Ellinor Henrikssons dagboksanteckningar är innehållet.
– Det är humor som får plats i en liten väska, säger hon.
Läs mer...
Stig blev kungligt belönad
Reportage
Under sina år som utrikeskorrespondent i Moskva träffade Stig Fredrikson den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn i hemlighet. För allmänheten har han under fyra decennier begripliggjort komplicerade utrikespolitiska skeenden. Lagom till sin 65-årsdag belönades han med en kunglig medalj.
Läs mer...
Hetaste tipsen i ny spelblogg på VF.se
Övrig sport
Sugen på att tjäna några extra kronor till hushållskassan?
Häng i så fall med i det senaste bloggtillskottet på VF.se: Niclas Moréns spelblogg.
Läs mer...
Följ SM-slutspelet via Hockey-bloggen
Ishockey
Två år i rad har ni kunnat följa Färjestads öden i SM-slutspelet bäst via VF-sportens Slutspelsblogg.
2010 blir ingen undantag men enda skillnaden är att vi inte startar någon ny blogg utan fortsätter att skriva i Hockeybloggen.
Läs mer...
Greger tackar för sig
Ishockey
Färjestads guldhjälte från 1998, Greger Artursson, har spelat sin sista match i karriären.
– Det känns bra och helt rätt, säger han med glad ton på rösten om beslutet.
Läs mer...
Anna: ”Jag bad till högre krafter”
Nöje
En gastkramande omröstning avgjorde Melodifestivalen. Till slut stod Anna Bergendahl som vinnare med låten This is my life.
– En otrolig känsla, säger hon till TT Spektra.
Läs mer...
Köksvägen till stjärnan
Reportage
Leif Mannerström är en av Sveriges mest väldekorerade kockar. Vägen till framgången och berömmelsen gick köksvägen, som utskälld morots– och potatisskalare.
Läs mer...
25 nya VF-bloggare – på nolltid
Karlstad
25 nya bloggar - på lite drygt ett dygn.
VF:s nya bloggportal kan inte beskrivas som annat än en storsuccé.
– Det känns roligare att finnas på en värmländsk sida, tycker Anna Åkerström som bloggar om mode.
Läs mer...